När det gäller begravningar via kyrkor och begravningsbyråer har dessa en mycket lång historia i Sverige. Det har blivit standard att kontakta dem när någon avlider, oavsett om det är en naturlig död, en olycka, mord eller något annat. Många gånger kan en präst från Svenska Kyrkan till och med följa med polisen till anhöriga om det är så att ett dödsbud ska meddelas, och om en person avlider på ett sjukhus finns det ofta en sjukhuspräst att kontakta. Men hur kommer det sig egentligen att begravningsbyråerna kommit till?

Förr skötte kyrkan allt

Tidigare var det som så att kyrkan och de anhöriga skötte allt kring begravningen. Det var prästen man kontaktade när någon avlidit och den döde fick ofta ligga på så kallad likbädd i ett speciellt likhus tills dess att begravningen kunde ske. Det fanns inga direkta bårhus, speciellt inte på mindre orter. Så småningom började dock hanteringen av döda att förändras. Under en varm sommar blev det till exempel svårt att bevara kroppen i gott skick, och i samband med att reglerna kring begravning och arv blev mer komplicerade utvecklades också begravningsbyråer. Det var sedan dessa som tog över hämtning av avlidna både i hem, på sjukhus och efter olyckor där polisen arbetat klart. I dag sköter en begravningsbyrå allt omkring en begravning om anhöriga önskar det. Det kan till exempel handla om hjälp med att utforma begravningen på olika sätt, de kan vara delaktiga i att bära kistan, och dessutom kan de hjälpa till med att avsluta prenumerationer eller olika juridiska frågor kring till exempel arv, försäkringar och en hel del annat. Om den avlidne har anhöriga kan detta vara till stor hjälp för dem eftersom de då kan hantera sorgen i lugn och ro. Om inga anhöriga finns kan begravningsbyrån hantera alla de saker anhöriga skulle ha gjort.